Nu så är man tillbaka efter världens bästa helg i Berlin. Det enda man kan klaga på om man nu måste klaga på något var vädret, eller nej inte vädret, snarare temperaturen som låg på minus tolv sexton grader hela helgen :S Med flera lager tröjor och strumpor frös man ändå. Men ALLT var värt det. Ifredes var de sightseeing hela dagen i nästan hela Berlin, går jäkligt fort att åka runt i hela staden tack vare S-bahn. Behövde sällan stå o vänta på ett tåg längre en två minuter. Prima! På kvällen åkte vi sedan ut till Velodrom mest för att se var de låg o hur mycket folk det var, Rammstein spelade nämligen fredag till måndag i Berlin.

På lördagen blev de lite mer sightseeing o julmarknader men Emma o jag drog oss ändå ganska tidigt tillbaka till hotellet. Klockan fem var vi på plats utanför Velodrom, rätt så lång kö men vi var inte så oroliga. Tjugo över sex hör vi ett YYAAAAAAY!! Och då började insläppet haha. Gött att inte behöva stå så länge ute i minusgrader, men vi klagade inte en endast gång, det var så vääärt det. När vi blivit insläppta skulle vi byta våra papper mot riktiga biljetter o tjejen i kassan frågar efter mitt pass, då vill jag bara lägga mig ner o dö för det hade jag naturligtvis lämnat på hotellet o säger helt förstört att jag bara har mitt körkort, men så förklarar hon att de går bra med körkortet för hon behöver bara veta namnet, så jäkla lättnad!

Sen så kutar jag o Emma förbi allt folk som stannat för att köpa tröjor odyl och hänga in sina jackor. Det hade vi jävlar i inte tid med! När vi kom fram till scenen så var de bara två-tre rader av folk, lite fler på Richards sida (såklart) vi ställdes oss på Pauls sida där de var minst folk, så jäkla nära scenen trodde vi aldrig att vi skulle hamna. Där fick vi vänta 1 ½ timme men tiden gick lika snabbt som därute. Åtta började förbandet Combichrist, som jag inte hade så höga förväntningar på men fy fan vad bra det var. Ett norskt band som hade ett så jäkla bra sound som man bara kan få live. Ångrar att jag inte filmade något då. Riktigt synd att de inte är förband när Rammstein spelar i Malmö. Sångarens kroppsspråk var även väldigt likt Tills emellanåt :). De spelade bara drygt en halv timme o då var man riktigt peppad.


Efter ungefär en kvart-tjugominuter så var de äntligen dags. Så jäkla grymt entre och började med just den låten jag hade trott; Rammlied. Där de första raderna går:

Wer wartet mit Besonnenheit
der wird belohnt zur rechten Zeit
Nun, das Warten hat ein Ende
Leiht euer Ohr einer Legende

Rammstein

Logiskt. Det kändes helt sjukt overkligt att se sina absolut största idoler på så nära håll och de är så jäkla bra live. Grymma extraeffekter där den ena överträffade den andra och när elden sprutade, vilket den gjorde rätt så ofta, så fick man nästan känna efter så att ögonbrynen satt kvar ;) Enda tråkiga var att batterierna i kameran tog slut allt för fort :( Men jag har iaf kvar upplevelsen i minnet o det är väl de viktigtaste. Kan knappt tro att det är sant när jag tänker tillbaka på det.

 

Deras senaste video släpptes häromdagen, där ser ni hur de gick till på ett ungefär fast lugnare ;)

 

Kommer lägga upp bilderna snart :)