Dimma

De står tätt omslingrade

En köttblandning så rik på dagar

Där havet rör land

Vill hon berätta sanningen för honom


Men vinden äter hennes ord

Där havet slutar

Håller hon skakande hans hand

Och kysste honom på pannan


Hon bär kvällen i sitt bröst

Och vet att hon måste förtvina

Hon lägger huvudet i hans knä

Och ber om en sista kyss


Och då kysste han henne

Där havet slutar

Hennes läppar svaga och bleka

Och hans ögon tåras


Den sista kyssen är så länge sen

Den sista kyssen

Han kommer inte ihåg den längre




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0