Dimma
De står tätt omslingrade
En köttblandning så rik på dagar
Där havet rör land
Vill hon berätta sanningen för honom
Men vinden äter hennes ord
Där havet slutar
Håller hon skakande hans hand
Och kysste honom på pannan
Hon bär kvällen i sitt bröst
Och vet att hon måste förtvina
Hon lägger huvudet i hans knä
Och ber om en sista kyss
Och då kysste han henne
Där havet slutar
Hennes läppar svaga och bleka
Och hans ögon tåras
Den sista kyssen är så länge sen
Den sista kyssen
Han kommer inte ihåg den längre
Kommentarer
Trackback